När jag såg på fotografierna kom jag plötsligt ihåg hur vår hund Sickan hade bitit i vristen på en patient, som var på väg ut från pappas mottagning. Han måste sköta såret och ersätta nya silkestrumpor åt henne. Vi barn tyckte att det inte var så förfärligt, men pappa var av annan åsikt och Sickan blev avlivad. Bilderna berättar allt möjligt. Mina minnesbilder berättar om  lyckliga tider. Sverige har satsat mycket genom att förstå och hjälpa nödställda människor i världen. Något annat lika uppoffrande land kommer jag inte på. Det finns inte till.