Under en märklig känsla och tillvaro granskar jag  människan, som borde föreställa mig själv. När jag ser på mina alster frågar jag mig om och om igen, har jag gjort det där? Är icke resultatet av vilket arbete som hellst en summa av många sammanträffanden? Enligt min uppfattning har jag alltid försökt hålla mig i bakgrunden. När Markus som barn var ibland  med på filmningarna, berättade han hemma att pappa gjorde ingenting. Satt bara och tittade på när andra jobbade. Och ändå inte en enda av dessa filmer skulle kommit till utan mig. Och om en del har jag hört sägas, att de liknar mig. Förunderligt!