När jag vandrade runt med hundarna, härs och tvärs längs Karis pittores´ka gator, återkallade jag då och då i minnet tiderna i Uleåborg, då barnen ännu var små. Vi hade i Kastelli ett trefamiljers hus. I det var den goda sidan den, att alltid var någondera mormor eller farmor på plats, när Airi var i arbetet och jag ibland på långa filmningsresor. Barnen hade många lekkamrater och till oss kunde man alltid komma. Men där fanns också rum för ensamhet. |
|