Ett gammalt träd och vattentornet

När jag vandrade runt med hundarna, härs och tvärs längs Karis pittores´ka gator, återkallade jag då och då i minnet tiderna i Uleåborg, då barnen ännu var små. Vi hade i Kastelli ett trefamiljers hus. I det var den goda sidan den, att alltid var någondera mormor eller farmor på plats, när Airi var i arbetet och jag ibland på långa filmningsresor. Barnen hade många lekkamrater och till oss kunde man alltid komma. Men där fanns också rum för ensamhet.

Tillbaka till hemsidanTill börjanFöregåendeFöljandeTill den sista