Ett dyligt stilleben får icke rum i moderna gallerier och konstmuseer, men i en lämplig privat lokal kunde den gott vara på sin plats. Målningen representerar vid 1900-talets skift cézannestilen att komponera och använda färger. Den är på många sätt traditionell, dock icke realistisk. Jag anser att man bör uppliva gamla skolors beprövade stilar och kunskaper. Deras svårighetsgrad är mycket hög. Jag vet inte om man någonstans ger skolning  till traditionella målare. Knappast finns det lärare, som skulle vara kompetenta och behärska den konsten mera. Lätt inbillar man sig, att den traditionella stilen binder och den postmoderna vidgar, men enligt min mening är saken just tvärtom. Den traditionella målningen möjliggör lokalisering i stället för globalisering. Individualitet finns inte utan lokalitet.