En lyckad ålderdom grundar sig, enligt min mening, i förmågan att förflytta sig från maktens värld till ålderdomens inre skapande värld. Att avstå är då icke någon förlust och sammanstörtning, utan en sista händelse i livet. (Tor-Björn Hägglund: Vanhaset. Esseitä vanhenemisesta 1993, Kajo)

Ålderdomen är inte i min mening dess underligare tidsperiod än någon annan. Det går bättre för somliga, sämre för andra. När ålderdomen nalkas råkar en del i panik, åt andra ger den lättnad. Man kan inte förbereda sig för döden, om man inte är troende, men till ålderdomen kan man göra det. Jag hör till dem, som är intresserad av åldrandet. Jag är på väg till ett okänt område. Det är inte värt att stanna länge och se sig om. Den dag, då hälsan är utnött, bör man godta sjukdomen.