"Inte har jag några livsvisdomar till dessa unga. Jag kan inte ge någonting. Inte någonting! De ger nog själv regler åt sig. Livet har blivit sådant. De behöver inga lärare."  Anna Löytty, 110v. (Vuosisadan vartijat, Tammi 2001)

De gamla ser gärna på sina bilder från ungdomen. Så här såg och förstod jag mig för 45 år sedan. Jag minns att jag funderade på tiden hurudan den skulle vara på följande årtusende. Levde jag mera som 70 åring? Hur skulle det då se ut? Bildradion med andra ord televisionen  höll på att komma. Den nonfigurativa konstens glöd hade erövrat de unga konstnärerna. Dylig konst hade ingenting att göra på utställningar. Jag var ohjälpligt gammalmodig. Jag förstörde en del av mina målningar. Denna tavla hade blivit kvar i något hörn.