Dit någonstans bar min mor mig en sommar, då jag var konvalescent och inte kunde gå. Flickorna, som just brutit i blom, körde med sina cyklar fram och åter längs Otavagatan. Matti Leinonens hoppbacke var här. En sten som jag kastade, föll i misstag på en pojkes huvud och jag fick stryk. Stora pojkar hittade kortonger mellan stenarna. Jag förstod inte varför de skrattade åt dem. Något skamligt innehöll det, såsom också i det, att större flickor tvingade mig att suga på deras små bröst.